För mycket känslor just nu

Nu är det slut. På riktigt. I fredags när vi satt på bussen hem från slutfesten gick mitt underbara halsband sönder, det som jag fick använda även i filmen eftersom jag ALDRIG tar av mig det. AnnaMathilde sa att det var ödet. Det kanske var det.
Hela min kropp har också insett det för vanligtvis har jag inte kunnat sova ordentligt, utan jag vaknar flera gånger om natten och tänker att jag måste iväg eller att jag har försovit mig. Men i lördags vaknade jag kvart över ett. Eller mamma väckte mig, annars hade jag nog sovit längre. Sedan när jag kollade mig själv i spegeln upptäckte jag tre röda prickar på näsan. Under hela sommaren har jag har rellativt bra hy och tur det eftersom jag inte skulle ha någon makeup. Men direkt när det är över så kommer det. Konstig egentligen.

Dock ska jag ta med mig det Peter sa på slutfesten. Det är faktiskt inte över helt och hållet, för vi har ju alla premiärer, presskonferanser och återträffar kvar. Det värmer kroppen lite iallafall.

Slutfesten var iallafall väldigt känslofylld, väldigt mycket gråt, men troligtvis mycket mer skratt! Vi fick se grovklippta scener ur filmen, och det var så J*VLA BRA!! Jag har nog inte insett att det är kommer att bli en riktig biofilm som hur många människor som helst kommer att se, det är ju helt galet! Sedan fick vi se en massa bloopers. Jag skrek för att jag skrattade så mycket. Herregud vad roligt det var att se det. Jag minns ju så väl när vi fick ta om alla scenerna för att vi gjorde fel så många gånger, men när man fick se det på en stor vit skärm var det hundra gånger roligare.

Jag känner att det är så mycket småsaker jag kommer sakna från den här sommaren, saker jag bara tagit för givet.

När Tina kommer fram och luktar på mitt hår och säger att jag har hennes favoritschampoo.
När killarna sjukar sig inne i dramasalen med teater-rekvesitan under lunchrasterna.
När Mohammed går runt med musik i sin mobil 24/7.
När vi går ner till Årstaviken och bada hundra gånger och samtidigt som vi smygsolar (farligt farligt!!).
När alla står ut med mina 1000 kramar om dagen, dåliga skämt & skrattattacker.
När Lisa säger tystnad för tagning och klappar klappan och Peter ropar från bakgruden: BÖRJA!
När Robert springer fram och måste fixa våra myggor som vi stöter till hela tiden.
När vi får våra skrattattacker under tagningarna.
Och framförallt när vi filmar den bästa filmen med det bästa teamet man kan tänka sig.

Jag skulle vilja tacka alla i produktionen och alla som har gjort det möjligt att göra den här filmen, för att jag har fått chansen att träffa vänner för livet och för att jag nu vet att det är det här jag vill hålla på med i livet. Ni är underbara ska ni veta. Vore det inte för er hade jag inte varit här idag, som en helt ny människa. Det skulle vara dumt av mig att säga att allt kommer gå tillbaka till det normala nu, för det är omöjligt.

Den här sommaren öppnade ett helt nytt kapitel i mitt liv. Och det är något jag sent kommer glömma.
Jag älskar varenda en av er, kom ihåg det.